CD-skivor som frälsning

1992 var året när Nirvanas album Nevermind slog ner som en bomb i mitt liv. Jag var knappt tretton år och helt plötsligt förvandlades natanörden till en musiknörd. Förlåt min entusiasm, men jag måste bara peppra er med några riktiga kultspår i detta grungerockens genomslag:

(Feels Like Teen spirit)

(Come as you are)

Jag tror nästan alla levande varelser idag känner till Nirvana och frontfiguren tillika gitarristen, låtskrivaren och sångaren Kurt Cobain. 75 miljoner album har de sålt, runt om i världen. Kurt Cobain brukar hyllas som sin generations språkrör, men själv var han mest frustrerad över att hans konstnärliga vision misstolkades av allmänheten. Han blev deprimerad, sjuk, började missbruka heroin och hade svårt att klara av uppmärksamheten kring honom och hans musicerande fruga Courtney Lowe. Den 8 april 1994 tog han livet av sig och har sedan dess blivit ett ämne för offentlig fascination och nästan-helgonförklaring. Även om man inte normalt gillar grungerock brukar Nirvana gå hem i stugorna.

Jag fick alltså upp ögonen för musik som fjunig 13-åring och samma år kysste jag min första tjej, tjuvkörde en bil och drack min första folköl. Så det var ett stort år. Nirvana följdes av nya stjärnor på himlen då Eminem som första vita rappare steg in på arenan. Ingen visste vem han var i början, men genom en släkting i USA fick jag höra talas om Steppin’ On To The Scene. Jag lyckades få hans första album med en personlig hälsning, något jag är glad för idag. I alla fall min plånbok.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *