Sagan om en musikgalning

Det var ca. 10 år sedan, min fabror, min kusin och jag fullkomligt badade i musik. Våra privata samlingar hade tagit över våra hem och våra respektive förhållanden gnisslade som ett gäng gamla grammofoner med utslitna stift. Min dåvarande tjej klagade på att hon inte fick plats hemma. Jag kan inte riktigt förstå vad hon menade. Bara för att golvet var fullt av backar med vinyl, väggarna var klädda med kategoriserade CD-skivor (i bokstavsordning och efter årtal) och köksskåp, bord, garderober och en liten del av sängen var fyllda med musik, så betydde det inte att det var obehagligt. I alla fall inte för mig.

Hur som helst så tog vi alla chansen att få vara ifred med våra tusentals älsklingar när vi hittade en perfekt lokal för att starta en musikklubb. Jag kommer aldrig att glömma de första veckorna, det var som julafton varje dag vi kom till lokalen och kunde vältra oss i varandras skatter, lyssna till öronen började dansa och drömde vilt om att utöka våra samlingar. Det blev nästan som vi tänkt oss. De första åren träffades vi ofta och fick en hel del andra medlemmar som anslöt till vår grupp. Efter några år fick Spotify sitt riktigt stora genombrott i Sverige och CD-skivorna var nere för räkning. Samtidigt kostade det en hel del att stå och betala för lokalen när vi återigen var nere på endast tre medlemmar, vi valde att lägga ned musikklubben.. Idag träffas vi fortfarande och lyssnar tillsammmans – vi har även en facebookgrupp där vi alltid diskuterar musik!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *